Att läsa vidare eller inte, del 1

Många med mig kan med lätthet erkänna att när man tagit studenten i gymnasiet, att man är glad över att skolan äntligen är över, men få inser vilken bra tid det egentligen var under alla dessa år man befann sig i skolan, hur problemfritt och bekymmerslöst man verkligen hade det. Du hade tak över huvudet, mat på bordet, kläder tvättade och folk runtikring dig som gav dig ömhet, kärlek och stöd när behovet fanns där. Mycket av detta försvinner i och med att man tar studenten, då du nu står inför två val, fortsätta med studier eller bege dig ut i arbetslivet. I mitt fall var det inte så många val som gällde då när jag tog studenten under 1994, hade en obligatorisk värnplikt som väntade senare samma år, så här gällde det bara att gå i väntas tider på att min militärtjänstgöring skulle dra igång. Men för majoriteten av mina kvinnliga klasskompisar så stod nu de inför valet att plugga vidare eller börja söka arbete.

Vidareutbildning – Ett måste i mina ögon

Nu kanske jag ska klargöra att jag läste ekonomi i gymnasiet, och många av mina klasskompisar var väldigt noga med sina studier och hade klara mål med vad de skulle göra, att det var vidareutbildning som gällde efter studenten, både tjejer som killar även om majoriteten av alla killar också hade värnplikten hängandes över sig. I mitt fall var jag oerhört skoltrött och efter ett långt övervägande och långa diskussioner med en av mina bästa vänner, tillika klasskompis, beslöt jag mig för att lägga ner tanken på att läsa vidare, tanke på att utbilda mig till civilekonom, något jag onekligen ångrade senare i livet. Problemet var dock att ekonomi inte var något som tilltalade mig. Enda anledningen att jag läste ekonomi var för att en lärare i högstadiet sa att jag skulle göra det på grund av att jag hade väldigt lätt för matte och han tyckte att ekonomi då skulle vara en passande utbildning för mig och visst, det gick väldigt bra. Jag gick ut gymnasiet med bra betyg, jag gjorde bra ifrån mig på högskoleprovet och hade kunnat läsa vidare om jag så velat men då jag var så trött på skolan valde jag att gå den andra vägen istället, direkt ut i arbetslivet.

Jag fick ganska snabbt ett jobb på Ericsson och det dröjde inte länge innan jag hade arbetat upp mig från produktionsgolvet till att vara support personal och sedan vidare upp på teknikavdelningen. Men det var också där som jag insåg att jag inte skulle komma värst mycket längre då jag saknade den utbildning som krävdes för att ta nästa steg. Självfallet var det inte försent att återgå till skolbänken då jag vid det här laget bara var strax under 30 men med en flickvän, lägenhet och bil, skulle det krävas en stor uppoffring att lämna arbetet för att återgå till studierna. Hade jag bara pluggat vidare direkt efter skolan och värnplikten, då hade situationen varit helt annan.

Återkom igen för att läsa nästa del i ämnet vidareutbildning och varför jag tycker det är så viktigt.

Comments are closed.